Fysik i mellanåren – bortgömt men inte bortglömt
Fysikundervisningen är ofta uppskattad bland eleverna. Skolorna brister dock i uppföljningen och bedömningen av elevernas kunskapsutveckling samtidigt som eleverna sällan känner till målen eller varför ämnet är viktigt. Det här bidrar till sämre måluppfyllelse i årskurs 9 jämfört med andra ämnen.
Både nationella och internationella undersökningar pekar på att svenska elevers kunskaper i naturvetenskap har försämrats under de senaste femton åren. Detta gäller inte minst i fysik. Intresset för naturvetenskap formas enligt forskningen huvudsakligen under de tidigare skolåren, företrädesvis före fjortonårsåldern. De tidiga och mellersta grundskoleåren är därför en kritisk period för att stödja och utveckla en positiv syn på naturvetenskap hos eleverna.
Genom bland annat tillsynsbesök på skolor har det ibland sett ut som att fysikämnet skulle vara bortglömt i grundskolans mellersta årskurser, trots att det ju faktiskt har en kursplan med mål att uppnå. Den här kvalitetsgranskningen ger inte stöd åt en sådan uppfattning men konstaterar däremot att ämnet ofta undervisas inom ramen för samlade teman, där ämnets kursmål har beretts plats. Granskningen visar också att fysikundervisningen ofta är laborativ och uppskattad av eleverna. Samtidigt brister skolorna i uppföljning och bedömning av elevernas kunskapsutveckling, vilket tillsammans med dålig kontinuitet i fysikundervisningen kan bidra till fysikens sämre måluppfyllelse i årskurs 9 jämfört med andra ämnen.
Om granskningens syfte och genomförande
Syftet med denna kvalitetsgranskning är att föreslå hur fysikundervisningen i de mellersta skolåren kan förbättras. Detta sker genom att granskningen lyfter fram bristerna i undervisningen och pekar på möjliga orsaker till detta med hjälp av forskning och tidigare granskningar.
Skolinspektionen har besökt 29 grundskolor och där observerat fysiklektioner och intervjuat elever, lärare och rektorer. Iakttagelserna och slutsatserna gäller de 27 skolhuvudmän och 29 skolor som har granskats och avser därmed inte att ge en nationell bild av förhållandena.
Granskningens resultat
De viktigaste resultaten kan sammanfattas så här:
- Fysikämnet existerar i grundskolans mellersta skolår i varierande omfattning och i skilda former, trots en utbredd föreställning om att det skulle vara bortglömt. Det är vanligt att ämnet är inbäddat i större ämnesövergripande teman där fysikens mål, kunskapsaspekter och specifika arbetssätt har sin plats men också lätt hamnar i skymundan.
- I fysikundervisningen, särskilt den som bedrivs ämnesvis och inte tematiskt, får eleverna lära sig naturvetenskapliga arbetssätt som att ställa och pröva hypoteser, laborera och diskutera kring olika experiment. Något som ofta saknas är att läraren gör synteser och knyter ihop lektionen. Det är lätt hänt att elevernas egna resonemang, ibland felaktiga, stannar obearbetade i deras anteckningsböcker. Likaså är det ovanligt med samtal och diskussioner kring fysikens samhällsnytta och användning.
- Elever tycker ofta att fysik är roligt och de visar stort engagemang på lektionerna. Detta är värt att notera, eftersom attityden till ämnet genomgår en så dramatisk förändring i årskurserna 7–9. Fysikämnet tenderar då tvärtom att uppfattas som tråkigt och meningslöst, vilket framgår av forskning och av Skolinspektionens första fysikgranskning. Samtidigt konstaterar Skolinspektionen i den här granskningen en stor brist på individanpassning under fysiklektionerna. Undervisningen är ofta inte tillräckligt utmanande för elever som är extra intresserade och nyfikna.
- Elever känner sällan till målen i fysik eller varför ämnet är viktigt. De accepterar att läraren talar om för dem vad de ska göra, och deras inflytande över planering och genomförande är mycket ringa. Det saknas ofta bered-skap, och kanske kunskap, för att ta fasta på elevernas spontana intresse och bygga vidare på deras frågor kring fysikaliska fenomen.
- Undervisande lärare har varierande kompetens i och intresse för fysikämnet, vilket skapar bristande likvärdighet, även inom samma skola. Genom att skolorna många gånger tillämpar ett klasslärarsystem används inte lärare alltid utifrån sin ämneskompetens. Elever kan därför få undervisning av lärare som saknar utbildning i fysik, trots att det finns lärare med sådan utbildning på skolan.
- Fysikämnet är osynligt i skolors kvalitetsarbete och lågprioriterat i de ämnesdidaktiska diskussionerna lärare emellan. Det framstår sällan som någonting viktigt på rektorns agenda att intressera eller bekymra sig för. Detta trots att eleverna har klart sämre måluppfyllelse i fysik än i de flesta andra ämnen när de senare lämnar årskurs 9. Det är ovanligt med skolvisa uppföljningar och analyser av måluppfyllelsen i fysik utifrån kursplanens mål att uppnå i årskurs 5. Rektorn får eller begär sällan information av lärarna om fysikresultat på klassnivå. Fysiken är i många grundskolor ett offer för treämnesdominansen.
- Fysik är också osynligt i den bild av elevens kunskapsutveckling som skolor ger i utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner. Elevernas kunskaper i fysik följs inte upp och bedöms inte mot målen i kursplanen. I bästa fall görs kunskapsuppföljningar samlat för de naturorienterande ämnena (NO).
- Samarbetet mellan avlämnande och mottagande skolor omfattar ytterst sällan någon avstämning av elevernas kunskaper i fysik. Det är ovanligt att mottagande skolor och lärare efterfrågar eller använder dokumentation av elevernas kunskaper i NO/fysik. Det är lika sällsynt med uppföljning och återkoppling av elevernas fysikkunskaper tillbaka över "stadiegränsen". Även det pedagogiska och didaktiska samarbetet i NO/fysik mellan avlämnande och mottagande lärare är så gott som obefintligt, också på grundskolor som omfattar alla årskurserna från 1 till 9. Ansvaret för elevernas kunskapsutveckling och måluppfyllelse i fysik över hela grundskoletiden blir därför nästan alltid uppdelat, inte gemensamt.