Lärarstöd och arbets­former i gymnasie­skolans yrkesprogram

Under en oanmäld granskning har Skolinspektionen kartlagt arbetsformer och lärarstöd på fem olika yrkesprogram på gymnasiet. Resultatet visar att det i mer än en fjärdedel av den observerade undervisningen förekommer begränsat lärarstöd. Lärarstödet var lägst när eleverna hade individuellt arbete.

Skolinspektionens samlade erfarenhet i både kvalitetsgranskning och tillsyn visar att det förekommer brister i lärarstöd i undervisningen som särskilt kan drabba elever på yrkesprogram. I förlängningen innebär bristande lärarstöd att elevernas möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen och nå kunskapskraven försämras. Ungefär 30 procent av eleverna på yrkesprogrammen tar till exempel inte gymnasieexamen inom den förväntade studietiden som omfattar tre år.

Mot denna bakgrund genomförde Skolinspektionen den 15 mars 2016 oanmälda besök i 47 gymnasieskolor. På varje skola följde inspektören elever på något av följande fem yrkesprogram:

• barn- och fritidsprogrammet
• bygg- och anläggningsprogrammet
• el- och energiprogrammet
• fordons- och transportprogrammet
• vård- och omsorgsprogrammet.

Sammanlagt observerades 205 timmar undervisning.

Skolinspektionens oanmälda kvalitetsgranskning ger en ögonblicksbild av hur undervisningen på yrkesprogrammen såg ut en vanlig dag på ett stort antal skolor. Utöver en kartläggning av förekomsten av de tre arbetsformerna helklassundervisning, grupparbete och individuellt arbete, bedömde Skolinspektionen hur mycket lärarstöd eleverna fick i respektive arbetsform.

Huvudresultatet i fyra punkter

Helklassundervisning och individuellt arbete var de två vanligaste arbetsformerna

Helklassundervisning förekom vid 45 procent av den totala observerade undervisningstiden, individuellt arbete vid 39 procent och grupparbete vid 16 procent av undervisningstiden. Denna fördelning motsvarar den fördelning mellan arbetsformer som identifierats i både Skolinspektionens tidigare granskningar och i tidigare forskning.

Majoriteten av eleverna får ett aktivt lärarstöd, men i mer än en fjärdedel av den totala observerade undervisningen finns problem

Det bristande lärarstödet tar sig till exempel uttryck i att eleverna inte förstår vad det är de ska göra, hur de kan få hjälp eller hur de kommer att bli bedömda. Det förekommer också att elever kan komma och gå utan att det är motiverat och utan att läraren reagerar.

Graden av lärarstöd var som lägst då eleverna hade individuellt arbete

I nästan 40 procent av de observerade förekomsterna av individuellt arbete fick eleverna lärarstöd endast i ganska eller mycket låg grad. Det förekom till exempel att elever i långa stunder sysselsatte sig med icke-undervisningsrelaterad användning av mobiler eller datorer, utan att detta uppmärksammades av läraren. Det var också vanligt med störningar på grund av sena ankomster och att elever kom och gick utan att läraren reagerade, trots att den aktuella uppgiften skulle lösas på plats i klassrummet. Många elever uppgav senare vid intervju att de vid det individuella arbetet inte förstod syftet med arbetsuppgiften eller vad de skulle göra.

Låg grad av lärarstöd på vård- och omsorgsprogrammet och el- och energiprogrammet

Undervisningen på vård- och omsorgsprogrammet samt el- och energiprogrammet utmärkte sig negativt genom en låg grad av lärarstöd. För elever på vård- och omsorgsprogrammet var graden av lärarstöd låg i alla tre arbetsformer som förekom i undervisningen. För eleverna på el- och energiprogrammet var det individuellt arbete som utmärkte sig negativt. Av alla fem granskade yrkesprogram var det eleverna på el- och energiprogrammet som bedömdes få lägst grad av lärarstöd vid individuellt arbete.

Skolinspektionens slutsatser

• Risken för att eleverna får sämre lärarstöd är högre vid individuellt arbete än vid helklassundervisning och grupparbete. Det beror sannolikt på att en framgångsrik tillämpning av arbetsformen individuellt arbete ställer höga krav på hur skolan utformar undervisningen och lärarstödet till eleverna. Även om tanken är att de ska arbeta självständigt, behöver alla elever bland annat veta syftet med uppgiften och vad det är de ska göra. Eleverna behöver även känna till hur de kan få hjälp om de kör fast, hur de kan utmana sig om de snabbt blir klara samt hur läraren sedan kommer att bedöma deras arbete. Skolinspektionens erfarenhet i både kvalitetsgranskning och i tillsynen av gymnasieskolans yrkesprogram är att bristande lärarstöd ofta innebär att sådan tydlighet och struktur saknas.
• Lektioner med lågt lärarstöd präglas av likartade brister, oavsett arbetsform. Det låga lärarstödet kan dock bara delvis förklaras av att enskilda lärare ibland brister i lektionsplanering och pedagogiskt ledarskap i klassrummet. Bristerna speglar troligtvis mer övergripande svagheter i skolans verksamhet. Systematiska rutiner för att undervisningens kvalitet och elevernas närvaro följs upp och analyseras är till exempel huvudmannens och rektorns ansvar. Det är också huvudmannen och rektorn som har det övergripande ansvaret för studiero och skolans ordningsregler.
• Huvudmän och rektorer måste kontinuerligt följa upp lärarstödet och agera med fler metoder när det inte fungerar. De fall av bristande lärarstöd som Skolinspektionen observerade orsakas inte i första hand av att ansvariga rektorer beskriver att de saknar kunskap om hur det ser ut i skolans undervisning. Många intervjuade rektorer förvånas till exempel inte av de fall av lågt lärarstöd som inspektörerna beskriver. Flera rektorer uppgav att de erbjuder handledning eller kompetensutveckling till lärare där de har kännedom om att lärarstödet ibland är lågt. Det finns också rektorer som i första hand skuldbelägger eleverna, till exempel genom att konstatera att gymnasieskolan är frivillig. Rektorer, och i förlängningen huvudmän, måste dock ha bättre system för att inhämta kunskap om hur undervisningen genomförs i klassrummen. Huvudmän och rektorer måste därefter systematisera denna kunskap och omsätta den i lämpliga åtgärder som också följs upp och utvärderas. Skolinspektionen rekommenderar i detta att huvudmän möjliggör för rektorer att använda sig av ett brett spektrum möjliga åtgärder, till exempel kollegial samverkan, specialpedagogiska insatser samt kompetensutveckling och handledning för enskilda lärare.

Bilaga 1 och 2 i denna granskning är avsedda som stöd för huvudmän och rektorer i ett uppföljnings- och utvärderingsarbete.