Språkintroduktion i gymnasieskolan

Den här granskningen visar att många gymnasieskolor med språkintroduktion inte tillgodoser elevernas utbildningsbehov. Eleverna får ofta läsa ett fåtal ämnen enligt samma schema, oavsett vilka individuella förkunskaper de har.

Svenska skolor har på senare år, och i synnerhet under år 2015, tagit emot ett stort antal elever från andra länder. En betydande andel av dessa ungdomar studerar vid språkintroduktion. Introduktionsprogrammet vänder sig till nyanlända ungdomar med inga eller nyligen påbörjade färdigheter i svenska språket, som inte uppnått behörighet till nationella program i gymnasieskolan. Språkintroduktion syftar till att erbjuda en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket så att nyanlända elever har möjlighet att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning. Idag är språkintroduktion det fjärde största programmet i gymnasieskolan med 35 900 elever läsåret 2016/17.

Skolinspektionens granskning av utbildningen vid språkintroduktion visar att många av huvudmännen inte tillgodoser elevernas utbildningsbehov och att eleverna inte får det stöd och den vägledning de behöver. Elever på språkintroduktion är en mycket heterogen elevgrupp med kraftigt varierande förkunskaper och utbildningsbehov. Trots detta erbjuds det vid många skolor en homogent utformad utbildning som inte anpassas till den enskilda eleven i tillräcklig utsträckning med avseende på studietakt, omfattning och innehåll. Ett fåtal huvudmän har en god styrning och uppföljning av utbildningen och vid ett fåtal skolor har man lyckats tillgodose elevernas verkliga utbildningsbehov.

Om granskningen

Skolinspektionen har granskat utbildningen vid språkintroduktion. Granskningen omfattar 42 skolor varav 41 med kommunal huvudman och en skola med enskild huvudman. Granskningen har genomförts genom intervjuer med representanter för huvudman (såväl förvaltning som politiker), skolpersonal och elever samt dokumentsstudier.

Iakttagelserna och slutsatserna gäller de 42 skolhuvudmän och 42 skolor som har granskats och avser därmed inte att ge en nationell bild av förhållandena.

Huvudfrågor

Syftet har varit att granska om elevernas utbildningsbehov på språkintroduktion tillgodoses, och om eleverna på detta gymnasieprogram får stöd och vägledning under sin utbildning och inför fortsatta studier eller yrkesliv. För att uppfylla detta syfte har följande frågeställningar besvarats:

1. Utformas utbildningen så att den är flexibel och anpassas efter elevernas skiftande förkunskaper och utbildningsbehov, med avseende på studietakt, omfattning och innehåll?
2. Får eleverna studie- och yrkesvägledning som en integrerad del av deras utbildning, så att de stöds och vägleds inför deras framtida utbildnings- och yrkesval?
3. Bedriver elevhälsan ett hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande elevhälsoarbete i nära samarbete med skolans övriga personal?

Granskningens resultat

Många kommuner har visat ett stort engagemang för att ta emot ett stort antal nyanlända elever på kort tid. Det gäller inte minst i gymnasieskolan, där en stor andel av dessa elever finns. Många insatser har gjorts men utmaningar kvarstår. Vid granskningen av språkintroduktion identifierade Skolinspektionen minst ett utvecklingsområde på 37 av 42 gymnasieskolor. Vid 30 av de granskade skolorna identifierades tre utvecklingsområden, vilket är så många områden Skolinspektionen maximalt anger i besluten.

En homogent utformad utbildning som kan ta lång tid

Granskningen visar att utbildningens utformning i allt för många fall styrs av lärar- och lokaltillgång istället för utifrån elevernas enskilda behov. Det ökade elevantalet under 2015 i kombination med en generell lärarbrist har inneburit en utmaning för många kommuner att tillsätta tjänster men även att få tag på undervisningslokaler. Samtidigt visar granskningen att få av skolorna har samverkan med andra skolor, vilket skulle kunna vara ett led i att tillgängliggöra fler lärarresurser.

Kartläggningen av varje elevs tidigare skolbakgrund, kunskaper och erfarenheter brister i flera fall i både genomförande, dokumentation och vid överlämning. Med undantag för några skolor så erbjuds den heterogena gruppen elever ofta kollektiva lösningar. Till exempel ges eleverna samma schema och får studera ett fåtal grundskoleämnen vid sidan av svenska som andraspråk.

Granskningen visar att det finns enstaka skolor som erbjuder ett brett utbud av grundskoleämnen och använder ett språkutvecklande arbetssätt inom ramen för aktuella ämnen. Det finns också enstaka skolor som möter elevers behov att snabbt komma vidare i utbildning genom bland annat sommarskola.

I stort sett samtliga skolor i granskningen uppger att eleverna läser heltid, men vad heltid innebär varierar mellan de besökta verksamheterna, från 13 till 25 timmar undervisning per vecka. I sammanhanget kan nämnas att det finns elever vid ett antal skolor som uttrycker att de skulle vilja ha fler undervisningstimmar och studera fler ämnen.

En elev utan eller med marginell skolbakgrund behöver sannolikt studera på språkintroduktion ett par år, innan denne uppnår behörighet för vidare studier. Utbildningen på språkintroduktion ska ta olika lång tid beroende på elevens tidigare kunskaper. Granskningen visar dock att utbildningens längd också påverkas av vilken skola eleven går på.

Elever på språkintroduktion som uppnår för hög ålder (20 år) för att påbörja ett nationellt gymnasieprogram har rätt att fortsätta sina studier vid Komvux eller allmän kurs vid folkhögskola, under förutsättning att de har uppehållstillstånd.

Låga förväntningar från lärare och studie- och yrkesvägledare

Skolinspektionen har under granskningens gång sett många exempel på hur skolpersonal visar omtanke och omsorg om eleverna. Samtidigt visar granskningen att det råder låga förväntningar och bristande tilltro till elevernas förmåga på många skolor. Elever ger i sin tur uttryck för att de är understimulerade och vill studera fler ämnen, ha fler lektioner och en undervisning som utmanar dem mer.

En förklaring till de låga förväntningarna kan vara att skolpersonal tenderar att fokusera på vad eleven saknar i kunskaper, snarare än på de kunskaper eleverna redan besitter. Bristande kartläggning av tidigare kunskaper och otillräcklig studiehandledning på modersmålet och modersmålsundervisning bidrar än mer till detta fokus om vad eleverna saknar.

De låga förväntningarna på elevernas förmåga leder till att en del elever får studera på för låg nivå vilket i sin tur gör att det tar längre tid innan de kan söka vidare till annan utbildning. De låga förväntningarna visar sig även genom att elever i vissa fall vägleds till att sänka sin ambitionsnivå vad gäller studie- och yrkesliv.

Det finns även positiva exempel i granskningen. Ett sådant är när studie- och yrkesvägledning kommer in i tidigt skede, som en integrerad del av elevens utbildning under samverkan mellan studie- och yrkesvägledare och övrig skolpersonal. Eleven kan då också erbjudas språkutvecklande insatser som till exempel praktik och möjligheter att ”skugga” lämpligt nationellt gymnasieprogram, utifrån elevens mål med utbildningen.

Ökningen av antalet elever på språkintroduktion har gjort tidigare brister mer synliga

En del av bristerna som Skolinspektionen identifierat i den här granskningen förklarar skolor och huvudmän med att orsaken beror på en ökning av nyanlända elever under 2015. Det har varit en stor utmaning för skolor och huvudmän att hantera ökningen av elever, särskilt då att tillgodose behovet av behöriga lärare och finna ytterligare undervisningslokaler. Samtidigt visar forskning, regelbunden tillsyn och granskningar i andra skolformer att vissa av bristerna som Skolinspektionen identifierat i den här granskningen inte är en ny företeelse. Bristerna har uppmärksammats tidigare, innan ökningen av elever under 2015. Till skillnad från tidigare har bristerna blivit än mer synliga och drabbar idag betydligt fler elever i en redan utsatt elevgrupp.

Bland bristerna som identifierats tidigare är att elevernas rätt till studiehandledning på modersmålet och modersmålsundervisning inte kan tillgodoses vid många av skolor. Efterfrågan på studiehandledare och modersmålslärare har ökat i och med ökningen av antalet elever, vilket gjort det svårare för huvudmän att rekrytera personal. Dock visar granskningen att endast 1 av 42 skolor planerar för att använda sig av fjärrundervisningen för att i större utsträckning kunna tillgodose elevernas behov av modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet. Trots vikten av god tillgång till studiehandledning på modersmålet för att lära sig andraspråket (i det här fallet svenska), är det många elever som erbjuds det i begränsad utsträckning eller inte alls. För den enskilda eleven kan det innebära att denne inte kommer vidare snabbast möjligt i utbildningssystemet.

Liksom studiehandledare och modersmålslärare är det i delar av landet svårt att rekrytera vissa kompetenser inom elevhälsan. Behovet av elevhälsa har också ökat i samband med det ökade elevantalet. Samtidigt är elevhälsoarbetet ytterligare ett område som även tidigare, visat på brister i att det framförallt består av hälsofrämjande insatser, så som hälsobesök. Det hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbetet sker dock i för begränsad utsträckning i relation till elevernas behov och inte alltid i samarbete med skolans övriga personal.

Många av eleverna på språkintroduktion är ensamkommande ungdomar och en stor andel har erfarenheter som påverkar deras psykiska hälsa. Det finns tydliga samband mellan skolprestation och ungdomars psykiska hälsa. Elevhälsan behöver därför användas som en strategisk resurs. Eleverna vid språkintroduktion är en elevgrupp som har stora behov av elevhälsa. Vid skolor där det finns en samverkan mellan elevhälsans kompetenser och övrig skolpersonal kan elevhälsan stödja eleverna i större utsträckning mot målen för utbildningen. Exempel på detta är när elevhälsans aggregerade kunskaper från hälsobesöken ger underlag för planering av hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande insatser för elevgruppen.

Trots att språkintroduktion är det fjärde största gymnasieprogrammet visar granskningen att många av huvudmännen fortfarande brister i sin styrning och uppföljning av utbildningen på språkintroduktion. Det får konsekvenser för utbildningens kvalitet vilket övrigt resultat av granskningen visar. Med tanke på att elever på språkintroduktion sannolikt är en elevgrupp som har begränsade kunskaper om sina rättigheter och utbildningssystemet, parallellt med huvudmannens bristande styrning och uppföljning av utbildningen är det dessutom stor risk att elevernas rätt till utbildning inte tillgodoses. Huvudmän och skolor behöver utveckla kvaliteten på språkintroduktion för att inte riskera långtgående konsekvenser i form av ökat utanförskap.