Historiebeskrivning – skolinspektioner över tid
Skolans verksamhet har alltid varit föremål för granskning av staten. Kraven på inspektionen har förändrats över tid och i takt med rådande trender i samhället. På senare år har inspektionen fått förstärkt uppdrag och utökade resurser.
Tillsynen av skolan har funnits sedan den obligatoriska folkskolan infördes år 1842. Från början var det kyrkan som skötte tillsynen. En statlig folkskoleinspektion bildades år 1861. Folkskoleinspektionen och senare Folkskoleöverstyrelsen ansvarade för att granska skolan ända fram till år 1958, då länsskolnämnder inrättades. Länsskolnämnderna lydde under Skolöverstyrelsen.
I samband med att skolan kommunaliserades år 1991 avskaffades Skolöverstyrelsen med länsskolnämnderna och Skolverket inrättades. Det nya verkets huvuduppgifter blev att svara för normering genom kursplaner och betygskriterier och för nationell granskning, uppföljning och utvärdering. Den nya myndigheten tog även över tillsynen.
Stora förändringar med kommunaliseringen
I samband med kommunaliseringen förändrades även styrsystemet för den svenska skolan. Ambitionen var att decentralisera och avreglera. Skälen till detta var bland andra att skolan blivit alltför omfattande och komplex för att kunna styras genom statlig detaljreglering. Staten skulle inte styra verksamheten med centrala regler för genomförandet, utan endast ange de mål som skulle uppnås.
I mitten av 1990-talet infördes nya läro- och kursplaner som skulle vara anpassade till en målstyrd verksamhet. De nya kursplanerna innehöll inte några direktiv om vad undervisningen skulle innehålla eller hur den skulle gå till. Istället innehöll de beskrivningar av vilka mål och resultat som skulle uppnås och de gav stort utrymme för anpassning till lokala förhållanden. Uppfyllelsen av dessa mål skulle sedan kunna kontrolleras och utvärderas.
Parallellt med denna utveckling ökade också kraven på brukarinflytande och valfrihet och i och med friskolereformen 1992 ökade antalet fristående skolor dramatiskt.
Den statliga kontrollen ökade efter hand
I det nya systemet med stort decentraliserat ansvar var det tänkt att staten i efterhand skulle kontrollera att det blev som det var tänkt. Man skulle följa upp, utvärdera och utöva tillsyn över verksamheten, som genomfördes ute i kommunerna. Men regelrätt kontroll i form av statlig tillsyn fick till en början ganska litet utrymme. I början av 1990-talet genomfördes den statliga tillsynen bara på förekommen anledning, det vill säga efter klagomål eller signal om brister. Men riksdag och regering ville ha en ordentlig granskning av skolan och Skolverket utökade därför sin tillsyn och verksamheten utvecklades.
Skolinspektionen bildas som ett sätt att stärka tillsynen
Efter valet 2006 signalerade den nya regeringen tidigt att man ville satsa på en förstärkt skolinspektion i en ny, oberoende myndighet. Skälen till de annonserade förändringarna var flera. Dels uttrycktes en oro över de svenska elevernas sjunkande resultat i internationella kunskapsmätningar, dels en oro över ökade variationer i kvalitet och resultat såväl inom som mellan kommuner och skolor. Det ansågs vara viktigt att ytterligare förstärka och skärpa den statliga kontrollen och separera den från den instans, Skolverket, som har ansvar för normering och nationell skolutveckling. Den 1 oktober 2008 startade den nya inspektionsmyndigheten Statens skolinspektion.
Källa: ”Tydlig och öppen – förslag till en stärkt skolinspektion.” SOU 2007:101