Läsfrämjande arbete i grundskolan

Rektorerna har ofta en positiv inställning till läsfrämjande insatser men tar sällan initiativ till sådana insatser. Istället är det ofta enskilda lärare i svenska som har ansvaret för det läsfrämjande arbetet och det saknas ofta samverkan mellan stadier och ämnen kring det läsfrämjande. Lärarna har ett stort ansvar för att stimulera elevernas läsintresse, men det är samtidigt sårbart om exempelvis den personal som varit engagerad i det läsfrämjande arbetet slutar eftersom det då finns en risk att viktig kunskap går förlorad.

Rektorn behöver se till att alla lärare på skolan får del av kunskapsspridning och samverkan kring läsfrämjande arbetssätt, så att även lärare i andra ämnen än svenska har förutsättningar att arbeta läsfrämjande i sin undervisning.

Även om skolorna emellanåt följer upp elevernas läsförmåga ingår elevernas läsintresse och läsvanor sällan i dessa uppföljningar.

Även om lärarna beskriver att de får kännedom om elevernas läsintresse och läsvanor genom undervisningen, saknas skolorna strukturerade arbetssätt som säkerställer att lärarna har information om samtliga elevers läsintresse och läsvanor. I förlängningen kan detta leda till att eleverna inte får det stöd och den stimulans de behöver för att utvecklas i sin läsning. 

Eleverna upplever att skolbiblioteken stimulerar deras läsintresse men önskar att skolbiblioteket vore mer tillgängligt. Ibland upplever eleverna även att utbudet av böcker är begränsat på ett sådant sätt att de inte känner att de kan välja en text som de vill läsa. De vill gå till biblioteket oftare, att bibliotekets öppettider utökas och de vill sitta mer i biblioteket och läsa. Eleverna uppskattar också när bibliotekspersonalen bedriver ett aktivt läsfrämjande arbete.

Granskningen visar att en majoritet av de granskade skolorna behöver utveckla sitt arbete så att skolbiblioteket används som resurs i det läsfrämjande arbetet i samtliga årskurser och ämnen och inte bara inom ramen för ämnet svenska.

Lärarna på de granskade skolorna behöver generellt skapa fler möjligheter för eleverna att samtala och interagera kring sin läsning. Både lärarna och eleverna vill ha mer samtal om det lästa. Eleverna tycker oftast om att läsa, om de har en bra och intressant text att läsa. Däremot tycker eleverna ibland att det är svårt att hitta en text som är intressant. De efterfrågar också mer stöd från lärare och bibliotekets personal i att hitta texter som passar dem.

Granskningen visar också att det är viktigt för elevernas läslust att det på skolan finns ett genuint intresse för elevernas läsning. Elevernas läslust kan många gånger stimuleras med små medel, såsom att lärarna förmedlar ett intresse för elevernas läsning och genom ord och handling visar att läsningen har ett värde. Även de fysiska och sociala miljöerna skulle kunna utvecklas på de flesta av skolorna så att de signalerar att läsning är viktigt.

Det skiljer sig kraftigt mellan olika lärare i svenska i årskurserna 4–6, även inom samma skola, när det gäller hur mycket tid och fokus som lärarna lägger på det läsfrämjande arbetet.

Även om det finns stora skillnader i hur lärarna arbetar med läsfrämjande inslag i undervisningen framträder ett mönster av att de läsfrämjande inslagen minskar ju äldre eleverna blir. Trots att problembilden visar att elevers intresse för läsning avtar med stigande ålder prioriteras läsningen mindre i undervisningen i årskurs 6 jämfört med årskurs 4 och 5 på många av de granskade skolorna.

Flera lärare och rektorer trycker på vikten av variation, att den digitala läsningen ska ses som ett komplement till analog läsning och att det inte är en fråga om antingen eller.

Även om eleverna har olika preferenser när det gäller digital och analog läsning, så finns det ett mönster av att eleverna föredrar den digitala läsningen när de läser faktatexter, medan de tycker om känslan av att hålla i en fysisk bok när de läser skönlitteratur. Flera elever uttrycker också att de upplever det som lugnare att läsa i en fysisk bok.