Betygssättning på högskoleförberedande program i kursen svenska 3

Elever har rätt att få betyg som bygger på en allsidig bedömning av elevens kunskaper. Skolinspektionen har granskat kvaliteten i betygssättningsprocessen i ett urval skolor i gymnasieskolan där det finns betydande avvikelser mellan betyg på nationella provet och det slutliga kursbetyget. Granskningen visar att betygssättningen på skolorna behöver utvecklas genom att lärarna i större utsträckning samlar in ett tillräckligt brett och varierat underlag i förhållande till hela ämnesplanen.

Risker för generös eller icke likvärdig betygssättning

Granskningen pekar på flera risker för att betyg sätts på ett generöst eller icke likvärdigt sätt på detta urval av skolor. Det vill säga de skolor som har betydande avvikelser mellan betyg på nationellt prov och kursbetyg i svenska 3. Problem kan även finnas i andra skolor där till exempel rektors analyser av betygs- och provresultat brister. Vi har sett att en risk är när lärare baserar betyget på elevers enstaka bästa prestation och inte utgår från en stabil kunskapsprestation vid betygssättningen. 

Skolinspektionen har även sett att lärarnas fokus på återkoppling genom betygsmatriser kan ge eleverna en uppfattning om att de har presterat tillräckligt för en viss betygsnivå trots att underlaget är smalt. Att det nationella provet ofta får litet utrymme i värderingen av elevens kunskaper väcker i sin tur frågor om ifall resultaten från det nationella provet mestadels används som underlag för att bekräfta högre betygsnivåer. Då rektor och lärare på skolorna ofta inte gör en analys av relationen mellan kursbetyg och resultaten på det nationella provet saknas också ett viktigt underlag för huvudmännens och rektorernas bedömning av huruvida betyg sätts på rättvisa och likvärdiga grunder.

Viktigaste iakttagelserna

Drygt hälften av skolorna samlar inte in ett tillräckligt brett och varierat underlag

Dessa skolorna utgår inte från ämnets syfte och övergripande mål vid utformning av bedömningsuppgifter. Det finns en risk att läraren fokuserar på detaljer i kunskapskraven istället för vad som är väsentligt kunnande i ämnet. Detta förhållningssätt ger ett begränsat underlag för bedömning och visar inte elevens kunskaper i förhållande till hela innehållet.

På en tredjedel av skolorna görs det inte en tillräcklig allsidig utvärdering

Framför allt genom att betyget baseras på elevers enstaka bästa prestation. Detta riskerar att ge upphov till att sämre prestationer räknas bort. I dessa fall tar lärarna ofta heller ingen hänsyn till vilken tillförlitlighet de borträknade underlagen har. Konsekvensen av detta blir att lärarna inte säkerställer att betygssättningen baseras på en stabil kunskapsprestation.

Risk för att bedömningen av kvaliteter i elevernas kunskaper blir fragmenterad

Användningen av betygsmatriser riskerar att leda till att bedömningen av kvaliteter i elevernas kunskaper blir fragmenterad. Då markerade delar i kunskapskraven sammanvägs till ett betyg, istället för att göra en helhetsbedömning av det samlade bedömningsunderlaget.

Det nationella provet har tydlig inverkan på kursupplägget – men mindre vid betygssättning

Exempelvis utformar nästan alla skolor bedömningsuppgifter som till väsentliga delar efterliknar det nationella provets muntliga och skriftliga delprov. Det finns därmed en risk för att bredden och variationen i underlaget blir begränsat eftersom uppgifterna i kursen och på det nationella provet blir snarlika. Vidare visar granskningen att många lärare ifrågasätter provresultaten som underlag för betygssättning. Det förekommer då att provresultatet inte vägs in vid betygssättning, eller att det ges mindre värde än andra underlag. Vi har även sett att medvetenheten om relationen mellan kursbetyg och resultaten på det nationella provet ofta är låg bland lärarna. På tre fjärdedelar av skolorna görs det heller ingen analys av relationen mellan kursbetyg och resultaten på det nationella provet i svenska 3.

Samverkan kring allsidig utvärdering av elevernas kunskaper sker i låg grad på skolorna

Granskningen visar att samverkan och sambedömning i de besökta skolorna främst sker kring bedömning av nationella prov och i viss mån tolkning av enstaka elevprestationer. I övrigt är samverkan och sambedömning kring betygssättning mycket begränsad. Denna brist på samverkan mellan lärare riskerar att leda till att elevers betyg beror på vilken lärare det är som sätter betyget. 

Utvecklingsområden

De vanligaste utvecklingsområdena har varit följande:

• Rektorn behöver försäkra sig om att lärarna samlar ett brett och varierat bedömningsunderlag
• Rektorn behöver säkerställa att lärarna i större utsträckning gör en allsidig utvärdering av elevens kunskaper
• Rektorn behöver se till att lärarna utvecklar sin sambedömning för att nå en ökad samsyn
• Resultaten från det nationella provet behöver analyseras av rektorn och lärarna för att säkerställa att resultaten beaktas vid betygssättning